Förbannelse över de otrogna!   By: Frank Heller (1886-1947)

FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA!

1949

INNEHÅLL.

Förbannelse över de otrogna! För hundra år sen Sanningen om Sten Hallongrens död In memoriam Målaren Blauvogels brott Professor Poppenbergs pennskaft Tolfte söndagen efter trefaldighet Åter ett märkligt dödsfall Dalai Pedersen Samtal med Hompa Vid gränsen Veranda mot havet Apologi för konung Herodes Weltpolitik Monsieur Ellèr i kurran All överklass är instiftad från ovan På tal om Niklasson Ekonomisk översikt Därpå en ful historia Torgskräck Betulander såg sin chans Olaf Storfossens camouflage Konung Ödipus Målerisk julafton

FÖRBANNELSE ÖVER DE OTROGNA!

Förbannelse över de otrogna, som säga att Gud icke är Gud och har givit oss vassröret att skriva med.

Till den vise astrologen Omar, kallad Tältmakaren, kom en dag i hans bostad i Naishapur en dervisch av sufisekten och sade:

Omar, Hassans son, du sysslar med fåfängliga ting. Du skriver dikter, som hela folket läser och lär utantill. Men all visdom finnes i Koranen, och den som ger folket annat att tänka på hindrar dem i det ena nödvändiga.

Tag plats, min broder, sade Omar Tältmakaren, två dina fötter, och vila dig efter färden. Det är sant, att folket älskar mina dikter. Men vad är naturligare? Jag skriver för att berömma livet, kärleken och vinet, som jag och alla människor älska. Jag ger mig icke ut för att undervisa om de högsta tingen, om vilka Koranen ensam meddelar all upplysning. Men två dina fötter, min broder, och förfriska dig, medan vi tala om Koranen (vars namn vare lovat), ur denna bägare.

Olycklige! ropade dervischen efter att hava fört bägaren till munnen. Du har lockat mig att dricka vin! Jag har syndat mot Koranen, och på den yttersta dagen, när jag skall vandra över svärdseggen till paradiset, kommer jag att vackla och falla ned i Tophet!

Töm denna bägare och några till med mig, svarade Omar, och du kommer att redan i afton med vacklande gång vandra in i paradiset.

Denne hädar! ropade dervischen. Koranens ord finnas i hans hjärta, men det är en ond ande som sammanfogar dem!

Det är du som hädar, sade Omar, om du kallar vinets ande för en ond ande. Det rus, som kommer av vinet, är milt och förgår av sig självt, men det som uppstår av att döma andra, är hätskt och växer från timme till timme.

Jag överlämnar dig åt förbannelsen, sade dervischen. Men även om de otrogna icke omvända sig, rädas de åtminstone, när en olycka hotar dem. Har du icke hört, att tatarernas konung Kublai Khan har intagit Nasirabad och kokat tjugutusen människor i olja? Utanför Hindipur har han rest en pyramid av hundratusen människohuvuden.

Jag beklagar alla som dö, sade Omar. Och står det skrivet att jag skall kokas i olja, kommer det att ske. Vad sen? Har jag inbillat mig, att jag skulle undfly döden? Om nu döden blir så smärtsam, vad gagn har jag då av att jag själv plågat mig? Står det skrivet, att mitt huvud skall uppstaplas i en pyramid av dödskallar, kommer det att ske. Vad så? Det enda som är av betydelse är, att det dessförinnan har härbärgerat vissa tankar och även ett antal rus.

Förbannelse över hädarna! ropade dervischen. Jag förstår ditt övermod. Jag vet att du också mäter stjärnornas gång och förutsäger framtiden, vilket Allah på det bestämdaste förbjudit oss. Du har läst i stjärnorna, att Naishapur skall skonas.

Ingalunda, sade Omar. Intet är sannolikare, än att Kublai Khan även intager vår stad.

Dervischen bleknade.

Omar, Hassans son, sade han, ehuru Koranen förbjudit det, beder jag dig söka utforska av stjärnorna, om även vi skola kokas i olja. I så fall skall jag redan i afton fly till Gungapur.

Omar brast i skratt.