Rättigheter och Skyldigheter gentemot Statskyrkan En hjälpreda för svenska medborgare   By: Georg Stjernstedt

Rättigheter och Skyldigheter gentemot Statskyrkan

En hjälpreda för svenska medborgare

af

GEORG STJERNSTEDT, juris kandidat.

( Fjärde tusendet. )

STOCKHOLM. ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

Innehåll:

Rättigheter och skyldigheter gentemot statskyrkan.

1. Rättigheter och skyldigheter i rent personligt hänseende 3 1. Barndop 3 2. Religionsundervisning 5 3. Konfirmation och nattvardsgång 9 4. Vigsel 11 5. Kyrkotagning 14 6. Gudstjänst 14 7. Kyrkotukt 15 8. Edgång 16 9. Jordfästning 18

2. Rättigheter och skyldigheter i ekonomiskt hänseende 19 Skyldighet att erlägga afgifter till kyrka och prästerskap. Rätt att besluta därom.

3. Utträde ur statskyrkan 22 Villkor och värkningar.

4. Allmänna anmärkningar 25 Sammanfattning. Yttrande och tryckfrihet i religiösa ting. Besvär öfver prästs ämbetsåtgärder.

Föreliggande småskrift utgör en omarbetning och utvidgning af en förut af »Föreningen för religionsfrihet» utgifven skrift med samma titel.

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1903.

1. Rättigheter och skyldigheter i rent personligt hänseende.

Det är i två hänseenden statskyrkans anspråk gentemot den enskilde göras gällande med tvång; för det första tvingas han personligen att deltaga i kyrkliga handlingar och ceremonier, kyrklig religionsundervisning m. m., för det andra tvingas han att med pänningar bidraga till kyrkans och prästerskapets underhåll.

Följande framställning skall ägnas åt den enskildes rättigheter och skyldigheter i förstnämda rent personliga hänseende: den afser sålunda att i korthet meddela, i hvilka fall man är tvungen att deltaga i kyrkliga handlingar, religionsundervisning m. m. och i hvilka fall man icke är det.

=1. Barndop.= Barndopets användning i vår kyrka stöder sig, som bekant, på några yttranden hvilka enligt evangelierna skola ha fällts af Kristus. I dopformuläret heter det sålunda: »Emedan nu vår Herre Jesus har betygat och sagt: 'Utan en varder född af vatten och ande kan han icke ingå i Guds rike', så vilja vi efter hans befallning genom den nya födelsens bad upptaga detta barn i den kristna församlingen» etc. Enligt detta Kristi uttalande, menar kyrkan, är döpelsen ett villkor för saligheten. Detta betonas också i den af vår kyrka antagna Augsburgska bekännelsen, där vederdöparnas lära att barn kunde bli saliga utan dopet uttryckligen förkastades. I full öfverensstämmelse med kyrkans åskådning står äfven det s. k. nöddopet, där man skyndar sig att döpa det späda barnet, så att det ej måtte dö odöpt och därigenom hemfalla åt en evig osalighet.

Föräldrar, som nu ogilla kyrkans lära om dopet eller icke dela den kyrkliga eller kristliga åskådningen i allmänhet och därför ej finna något skäl att högtidligen låta upptaga barnet i den kyrkliga församlingen, ha också låtit bli att döpa sina barn.[A]