Teckningar och drömmar   By: Fredrika Charlotta Tengström Runeberg (1807-1879)

af

a g [Fredrika Runeberg].

Först publicerad av Theodor Söderholms förlag 1861.

Imprimatur: C. R. Lindberg .

Innehåll:

Sid. Aikyn.................................. 1. Simrith................................ 9. Manala Jungfrun........................ 18. En Dröm................................ 27. Salik Sardar Khans maka................ 32. En saga om Vreden...................... 52. Liljekonvaljen......................... 54. Qvinnan på Tongatabu................... 57. Oleandern.............................. 67. Strålbarnen............................ 71. Rankvexten............................. 74. Myggdansen............................. 77. Miriam................................. 81. Tre som flyttade till Sverige.......... 87. Rosen.................................. 93. Indianens qvinna....................... 95. Elas frågor............................ 99. Lilla Isgumman......................... 102. Hvad skall den gamla?.................. 107. Det skönaste smycket................... 108. Allt hur man tar det................... 114. Kuhinanuis dotter...................... 116. Puppan................................. 117. Vid insjöns strand..................... 119. Fläktarnes lek......................... 125. Danserskan............................. 129. Glasörat............................... 136. De vackraste händerna.................. 171. Suomiqvinnan på Saimaudden............. 180. Blommornas nytta....................... 186. Harpspelerskans Dotter................. 187. Facetter af qvinnans lif............... 192. Jasminen............................... 212. De vackra orden........................ 215. Den opp och nedvända verlden.......... 219. Aminas dröm............................ 225. Missionären............................ 228. Kamtschadalens hustru.................. 233. Odalisken.............................. 238. Hildred................................ 260.

Aikyn.

Sakta sjöng aftonvinden "sof i ro" för vågen, som vaggade till hvila. Mellan björkarne syntes, huru solen lekte med en lång guldstrimma öfver sjön. Rundt omkring stodo blommorna med daggperlor på bladen. Hvilan sänkte sig öfver jorden med ett sagta sus.

Slumrade qvinnan på stranden? Det visste hon icke, men hon drömde.

En engel stod vid hennes sida; hon reste sig upp för att bjuda engeln en blomma, som hon bar i sin hand. Det var en ros, en djupt glödande; dess doft var rik, men på bladen sågos blott några få droppar dagg; så syntes det.

Engelns anlete tog ett strängt uttryck: "Känner du mig? det är jag, som afhemtar hvarje tår, gjuten ur djupet af qvinnans hjerta. Deraf blir perlor, med hvilka himmelens salar prydas. Andra englar hemta ock prydnader, rubiner af hjertblod, gjutet för fäderneslandet; smycken af modersvakor och fadersomsorger och mångahanda dyrbarheter för himmelen, hvar och en efter sin art. Men, qvinna, du betalar trögt din gärd. Se huru få droppar synas på rosen. Tider hafva funnits, då äfven du erlade fullt ditt mått, men redan länge har du icke så gjort. Jag har haft tålamod med dig. Qvinna, tror du, att du ensam må undandraga dig? Skynda att fylla äfven ditt mått af tårar."

I en skål af demant föllo nu dropparna från rosen, men ack, de nästan försvunno i botten, så ringa syntes de.

Qvinnan knäföll i bäfvan. "Himmelens ljusa dotter, var skonsam mot jordens svaga barn; fordra ej strängt din gärd. Skall jag med tårar gälda, att mitt hjerta varit så rikt, att det varit fattigt på tårar, ack då svigtar min själ".

"Se", sade engeln, "måttet måste fyllas, ännu felas mycket".