Ungdomsdrömmar historisk berättelse   By: Zacharias Topelius (1818-1898)

UNGDOMSDRÖMMAR

HISTORISK BERÄTTELSE

Stockholm. Albert Bonniers förlag

Copyright. Albert Bonnier 1912.

STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1912

1. Storm i skärgården.

Två gamla fiskare stodo på den klippiga stranden av Tovön i Ekenäs skärgård vid sydfinska kusten och hängde sin not att torka, sedan de förgäves sökt att draga ett varp i den växande stormen. Tjockan, blandad med snö och regn, drev in från sjön, insvepte ön och klängde sig som täta, virvlande ullflagor i tallarnas kronor. Vinden var ostlig, ett streck på syd; han kom från Ingermanlands ödsliga kärr, hade vuxit av luftdraget i Nevans floddal, därifrån sträckt sin flykt över Finska viken samt arbetat sig upp till fullt raseri, när han nådde nyländska skärgården. Så långt man kunde se, där tjockan tidtals glesnade, stodo alla undervattensgrund i vitt skum, och bränningarna fräste tornhögt mot alla framspringande bergsuddar på vindsidan.

De två männen hade stillatigande slutat sitt göromål och voro redo att återvända till sin stuga, när ett för stormen drivande fartyg icke långt från kusten otydligt skönjdes i snötjockan och ådrog sig deras uppmärksamhet. Påtagligen hade seglaren förlorat sitt roder i brottsjöarna eller möjligen avstött det mot något grund, från vilket vågen i nästa ögonblick åter lyft honom bort, ty han drev redlös för sidan, hans klyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel, som han ej lyckats bärga, påskyndade numera endast hans undergång.

Han har ej långt kvar, den där, yttrade buttert den ene fiskaren, i det han höll handen över ögonen, medan regnet slog honom mot ansiktet.

Det är en Rigabo, genmälde den andre. Bra sjöbåt i lagom kultje, men hin och inte jag ville styra honom när roderhakarna sprungit.

Varför höll sig inte den dumlingen utanför Jussarö, där han haft rent vatten? återtog förste notkarlen.

Varför? menade den andre med ett strävt löje. För att vår vassbuk är fetare, och han ville dela fångsten med oss. Men det är så gott att vi göra båten klar, Simon: han kommer aldrig helskinnad över Fagerströms grund.

Det visade sig snart, att karlen vid noten kände sitt farvatten. Inom mindre än fem minuter låg skonerten på grundet, kastades ett par gånger framåt under våldsamma stötar, blev därefter liggande orörlig på sidan och överspolades av bränningarna.

Grundet låg endast hundra famnar från stranden. De två männen voro redan i båten och ansträngde sina seniga armar för att roende uppnå vraket.

Efter en timmes hårt arbete återvände de med sex skeppsbrutna till det smala sund, som förde till en skyddad båthamn vid Tovön. Tre av skonertens besättning hade funnit sin grav i vågorna.

De överlevande fördes till fiskarestugan, värmdes och torkades vid en sprakande brasa samt undfägnades med bröd, strömming och kokta rovor. Tre bland dem voro väderbitna sjömän, talande endast tyska, och det befanns att deras kapten hade gått till bottnen. De tre övriga hade varit passagerare ombord på det förolyckade fartyget. En talade svenska; två sökte förgäves göra sig förstådda med en blandning av polska, ryska och tyska. Fartyget hade varit destinerat från Riga till Viborg med korn och ärter, sprungit läck och sökt skydd i lä för Jussarö, men därvid mist rodret och drivit på de överallt i denna farliga skärgård lurande grunden.