Den siste atenaren   By: Viktor Rydberg (1828-1895)

Den siste atenaren av Viktor Rydberg

Nionde upplagan

Stockholm Albert Bonniers förlag

Stockholm Alb. Bonniers Boktryckeri 1914

Herr Fil. Doktor S. A. Hedlund tillägnas detta arbete av hans vän Författaren.

Innehåll / Table of Contents

Förord till de två första upplagorna

Första Boken. 1. I Aten, en morgon för ett tusen fem hundra år sedan 2. Möten på torget 3. Delfi. Orakelspörjarne 4. Krysanteus 5. Hermiones natt i templet 6. Prokonsuln i förlägenhet. I biskopliga palatset 7. Petros 8. Pelarhelgonet 9. Filosofens hem 10. Filosofens hem (forts.) 11. Rakel 12. Början till ett sorgespel 13. Sorgespelet 14. En orgie 15. En uppståndelse från de döda 16. Under den nye kejsaren

Andra Boken. 1. Ett år därefter 2. Petros och Baruk 3. Teodoros 4. Mötet 5. Skeptikern 6. Karmides och Rakel 7. Klemens och Eusebia 8. Krysanteus återfinner sin son 9. Anden och Köttet 10. Hos Myro 11. Likhuset 12. Bröllopet 13. Dagen därefter 14. I Sunion 15. Kriget i Sunion 16. Slutet

Utgivarens tillägg och anmärkningar

Förord till de två första upplagorna.[1]

Broder Hedlund!

Då jag ägnar efterföljande arbete åt dig, så pryder jag det med namnet på en riddare »sans peur et sans reproche», en man, vars kärnfasta karaktär, klara huvud och varma hjärta jag under flerårigt umgänge i gemensamma publicistiska strävanden lärt känna, akta och älska.

Det är för övrigt du, som befordrat detta arbete i dagen. Ehuru du förutsåg, att de långa, besynnerligt klingande namnen Olympiodoros, Annæus Domitius o.s.v., med vilka mina figurer äro uppkallade, redan vid första anblicken skulle förskräcka de följetongläsande damerna, så tvekade du ej att giva »Den siste atenaren» plats under linjen i din tidning, och det är ytterligare du, som åstadkommit den metamorfos, genom vilken samme »Atenare» nu i bokform överlämnas åt allmänheten.

Jag förutspår, att du icke skall skörda guld på detta företag lika litet som jag författarerykte. Mitt opus är icke av den art, att det kan vinna många läsare. Och bland dem, som det lyckas erhålla, skall det icke vinna odelat bifall. Ty medan jag skrivit, har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.